Neuroarkitektur – nytt begrepp

Obekant i Sverige men växande i många andra länder. Neuroarkitektur handlar om att skapa miljöer anpassade efter människans grundläggande behov av skydd, tillhörighet, överblick och stimulans.

En pionjär i Sverige är arkitekt Annika Brommesson. Hennes tes är att människans hjärna i princip fungerar på samma sätt som när vi levde på savannen för 40 000 år sedan. Därför trivs vi i miljöer där vi kan se och synas, mötas och leka under trygga former, men där det också finns något att utforska – lite mystik. Sådana miljöer befrämjar kreativitet, arbetsförmåga och hälsa.

Ödsliga platser, gångtunnlar, slutna fasader, nerskräpade tomma ytor stressar och skrämmer. Att ofta vistas i sådana miljöer ger ett ständigt påslag av stresshormoner.

Annika Brommesson menar att byggnader och städer ofta utformas efter ett slags ideal om modernitet eller för att visa upp rikedom och makt, snarare än att de ska vara trivsamma och behagliga att bo och verka i. Neuroarkitekturen sätter människan först.

Arkitekten som sätter människan i centrum